En faders insikt
Publicerad 8 november 2012 i Helsingborgs Dagblad
Min faster lämnade Polen för 30 år sedan och emigrerade
till USA. Häromåret gjorde hon sitt första besök i hemlandet sedan flytten. När
jag träffade henne då, för första gången någonsin, passade jag på att fråga
henne vad hon mindes av sin far, min farfar, som hastigt dog 1960 när hon var
15 år gammal. Min pappa var bara två år gammal då och har därför inga minnen av
honom alls.
Min faster berättade att hon inte mindes mycket mer än några små fragment.
Efter sig lämnade han tre barn och sin fru, min farmor, som då försörjde och
tog hand om hela familjen. Ingen lätt uppgift i efterkrigstidens Polen. Min
farfar arbetade mycket och intensivt. Han var divisionsstabschef i Röda armén under
andra världskriget, förlorade hela sin släkt i kriget och intog senare Berlin
tillsammans med ryssarna år1945. Efter kriget var han först militär och
därefter högt uppsatt statstjänsteman tills han dog.
Särskilt ett minne av min farfar är klart och tydligt hos min faster. Det
var en dag när hennes pappa skulle köra henne till en ny skola i Warszawa. Han
hade vid avlämnandet, bestämt och ärligt, sagt följande till henne: ”Du måste
skaffa dig en utbildning, det och en ordentlig karriär. Du ska inte vara beroende
av en man. Allt du gör kommer att bedömas dubbelt så hårt som när en man gör
det. Därför måste du vara dubbelt så bra som alla andra.” Orden har stannat med henne hela livet. Hon återberättade dem för mig som om
hon hade hört dem igår.
Min vän Qaisar berättade för mig att få en dotter förändrar
en mans perspektiv. Det sägs att föräldrar ofta ser världen genom sina barns
ögon. Och vuxna män får plötsligt möjligheten att se världen genom en liten
tjejs ögon. Någonstans tror jag att min farfar insåg detsamma när han, lika
gammal som jag, vid 27 års ålder, blev far till en dotter. Min egen dotter är
ännu väldigt liten. Varenda upptäckt hon gör av världen skänker mig euforisk
glädje, jag ser vad hon ser. Jag hoppas den inlevelsen inte försvinner.
Min farfar såg i samhället omkring sig de villkor kvinnor har i livet. Han,
likt jag idag, insåg att kvinnor oftare än män bedöms utifrån sin
könstillhörighet, att de måste övervinna detta för att kunna bedömas som
individer. Det är en värdefull insikt som förhoppningsvis många män får när de
får döttrar. Faderskap är en genväg, men givetvis inte den enda vägen, till
samma insikt.
Sedan ska man inte glömma att en känsla av att ha ett sämre utgångsläge mycket väl kan leda till att man faktiskt anstränger sig dubbelt så mycket. På många av de högre utbildningarna i Sverige dominerar kvinnor i dag. Flickor får bättre betyg i både grundskolan och på gymnasiet medan pojkar halkar efter. Ett mönster som består även på högskolan.
Mycket har alltså förändrats sedan min farfar gav sitt råd
till min faster på 50-talet. I dag är möjligheterna för kvinnor att ta sig fram
i samhället betydligt bättre än då, men på många platser i världen förväntas
och tvingas kvinnor fortfarande i första hand uppfylla en roll. Det kanske kan förändras
om fler män såg att deras döttrar, likt de själva, kommer växa upp med drömmar
och förhoppningar som inte ryms inom könsrollens tvingande värld.
(Detta är alltså en del i att publicera alla artiklar som hittills inte hamnat på bloggen, vissa är äldre, andra nyare).