2011-04-18

Gud och välstånd, inte alltid vänner

Lever du i ett fattigt land och befinner dig under fattigdomsgränsen? Då är risken (eller chansen, beroende på hur man ser det) stor att du även är väldigt religiös visar en Gallupundersökning:

Flera länder exemplifierar den här tendensen:

Och motsatsen:
Har du mer tilltro till att dina egna handlingar spelar roll och din frihet är större att påverka ditt liv då minskar den absoluta tilltron till religionen. Många av länderna ovan med låg religiositet är har definitivt en hög andel personer som har någon typ av andlighet, däremot är den inte dominerande i livet. Enskilda väldigt viktiga undantag finns givetvis, inte minst USA. Där finns andra förklaringar som är historiskt och kulturellt specifika.

Tydligt är att religionen fyller en instrumentell roll i många länder, och kanske även en hämmande effekt på utvecklingen av jämställdhet och utveckling. Att hålla kvinnor borta ifrån arbetsmarknaden och förtryckta minskar chanserna till en vettig utveckling men främst möjligheterna att fritt välja sin livsstil. I takt med att utbildningsnivåerna bland kvinnor ökar så minskar barnafödandet samt även tilltron till religionen.

När jag läser Gallupundersökningen kommer jag osökt att tänka på två personer, Daniel Suhonen från socialdemokratiska Tvärdrag som skrev en bra artikel om vänstern och religionskritiken. Suhonen fick springa gatlopp, blev pryglad av Andreas Malm på radio och fick se sig hårt kritiserad av vänstern.

Den andra personen jag kom att tänka är Christopher Hitchens som i en intervju i Daily Telegraph nyligen begrundade religionskritiken :
I really do believe that criticism of religion is the beginning of all criticism, as Marx put it. It’s our first of everything; the father and mother of all disputation. That’s why it never gets boring.
Rättframt och självklart konstaterade han att religiösa samhällen i sig är dömda att misslyckas med både sina egna samhällen men även med målet att förpesta andra samhällen:
An ideology of that sort has shown itself incapable of running even as low-level a society as Afghan­istan. They deny themselves the talents of half the population. They believe that things like diseases and earthquakes are punishments. They have no self-criticism, so when things go wrong they have to look for the source in a Jewish-Crusader conspiracy, which is why they export their surplus young people to take their violence elsewhere. That’s why they’re an immediate menace to us. Their state won’t just fail on its own; they have to share their failure. Once you’ve established that, they can’t possibly win, our victory is a sure thing.
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se