Friheten och Stones

Per Gudmundsson skriver idag om Rolling Stones och deras exil under 60-talet på grund av de höga skatterna i landet,

I tvisten med managern Allen Klein fann man att skatteinbetalningarna inte skötts korrekt. Normalt var det kanske inget problem, men som Bill Wyman förtydligade under lanseringen av nyutgåvan hade Labourregeringen under andra halvan av sextiotalet infört en extrem politik.

”Skatten på höginkomsttagare var under Harold Wilsons regering 93 procent. Om du tjänade en miljon fick du behålla 70000 pund. Det var omöjligt att tjäna tillräckligt med pengar för att betala skatteskulden och stanna kvar”, säger han till A-Listed.

Under en vistelse i Warszawa under helgen påmindes jag om Rolling Stones i ett helt annat sammanhang. Bandet spelade två gånger i Warszawas kongressal 1967, i tv kunde man nästan samtidigt se bilder från ungkommunisternas kongress och den euforiska Stonesspelningen.

Skillnaden var uppenbar mellan den välregisserade och välkammade kongressen och den fria och kaotiska spelningen. För de styrande var spelningen banal, kanske något omoralisk dessutom. Men aldrig så farlig att den behövde förbjudas. Däremot var kravallpolis tvungen att mota bort ungdomar som försökte ta sig in i den överfyllda salen. Ibland är det till synes mest banala det viktigaste,

/../all great art springs from necessity. It simply has to exist. In our era of austerity we need pop culture to transport us to another world. We need someone who performs in a giant bath, meets the Queen dressed as Elizabeth I and pops out for fish and chips in a neon leotard. And teenage girls need someone to lead the fight against face fascism. As Voltaire might have said: if Lady Gaga didn’t exist, it would be necessary for someone to invent her.

Nu kanske inte alla kommer hurra över en jämförelse mellan Stones och Lady Gaga, men poängen är densamma. Under hela 60 och 70-talet blev den västerländska musiken dubbelt viktig för de östeuropeiska ungdomarna. Den visade den att det fanns kultur utanför staten, kultur som inte bara tjänade ett instrumentellt politiskt syfte. Kultur som inte bara behövde vara socialrealistisk eller marxistisk till sin natur. Stones behövdes för att transportera bort ungdomar bort från en verklighet så påtaglig att den inte tillät verklighetsflykt.

Det finns frihetsfrågor som lägre skatt och så finns frågan om friheten själv. För vissa innebar Rolling Stones en frihet från vuxengeneration, för vissa bar själva musiken på konceptet frihet.

På samma tema är dokumentären "Heavy metal in Baghdad" ett måste.